VÅRA METODER

På Actors Studio Stockholm har den konstnärliga ledaren JD Glickman tagit de mest igenkännliga skådespelarteknikerna och designat ett tydligt och effektivt system som stödjer skådespelarens process. Ett system som ger skådespelarna de verktyg de behöver för att leva spontant och göra det de verkligen vill och behöver göra; att ta till handlingar de aldrig trodde att de var kapabla till. Actors Studio Stockholms yttersta mål är att få skådespelaren att ”frigöra sig själv, från sig själv.”

För att göra detta måste en skådespelare lära sig en uppsättning färdigheter, utveckla ett tillvägagångssätt och ständigt öva sitt hantverk. Att hitta en säker och skyddad plats där man kan arbeta igenom och verkligen utmana sig själv kreativt kan vara en mycket svår uppgift. Actors Studio Stockholm är platsen för både nya och erfarna skådespelare som vill bryta genom sina gränser och ta de nödvändiga riskerna för att bli en FÄNGSLANDE SKÅDESPELARE – inte bara en kompetent en.

De system och tekniker som implementeras erbjuder ett mycket omfattande program med fokus på SKÅDESPELERI. Grunden i detta är att arbeta ihärdigt och outtröttligt med det instrument skådespelarna använder – sig själva. Oavsett om du är ny inom skådespeleri, återvänder efter ett uppehåll eller är mitt i det, en skådespelare, dansare, sångare eller musikalartist, erbjuder Actors Studio Stockholm en dynamisk och kreativ miljö där du kan öva ditt hantverk, få detaljerad feedback på ditt arbete i en öppen diskussionsmiljö och fördjupa de respektive färdigheterna för att skapa en mer finslipad, specifik och intressant konstnär inom dig.

Några av de verktyg (bland andra) du kommer att arbeta med:

Viewpoint

Viewpoints-metoden, utvecklad av Anne Bogart och SITI Company, betonar idéer kring observation snarare än psykologisk analys och fokuserar på de fysiska elementen – exempelvis rumsliga relationer, kinestetiska svar, form, tempo och arkitektur för att förstärka skådespelarnas sensoriska medvetenhet och emotionella kopplingar. Genom att reagera på sin omgivning och sina medskådespelare kan varje konstnär grunda sina prestationer i verkliga upplevelser som sker i ögonblicket på scenen – när de sker. Denna metod skärper observationsförmågan och möjliggör mer dynamiskt och förfinat berättande.

Viewpoints kan tillämpas både individuellt och i grupparbete, och erbjuder skådespelare ett mångsidigt verktyg att använda genom hela sin karriär. Det främjar kreativitet och fördjupar en skådespelares koppling till sin kropp, röst och omgivning, vilket hjälper dem att skapa rikare, mer uttrycksfulla prestationer. Genom att omfamna denna metod kommer skådespelare att uppnå en högre grad av precision och fysisk närvaro i sina roller, vilket slutligen driver dem att bygga mer engagerande och påverkningsfulla karaktärer.

Michael Chekhov

Michael Chekhov, ansedd som en av sin generations mest unikt begåvade skådespelare, är mest känd för att ha skapat ett mycket innovativt skådespelarsystem. Chekhovs tillvägagångssätt fokuserar på skådespelaren som både en fysisk och psykologisk varelse, och myntade termen “psyko-fysisk” för att beskriva den harmoniska utvecklingen av skådespelarens kropp och inre liv. Chekhovs metod syftar till att utveckla skådespelarens potential genom att integrera deras fysiska närvaro med tankar, känslor, vilja och fantasi. Denna teknik bygger på kreativa principer som hedrar skådespelarens hela väsen, vilket skiljer den från andra skådespelarmetoder genom sin betoning på både fysisk och psykologisk-spirituell utveckling.

Chekhov sa en gång att ”det finns inget utrymme för att vara artig på scenen” och i enlighet med detta gav hans system en väg för att frigöra skådespelarens fantasi, stärka deras inre handling och bryta ner barriärerna för emotionellt uttryck. Denna träning möjliggör djärva, originella prestationer som är både fysiskt och känslomässigt uttrycksfulla, vilket förvandlar skådespelare till pionjärer för teaterns framtid, det som Chekhov sa redan under sin tid skulle bli ”2000-talets skådespeleri.”

Chekhovs idéer finns samlade i hans bok To The Actor, som regissören Eugenio Barba prisade som en av de bästa manualerna för realistiskt skådespeleri. Chekhovs skådespel är känt för sin djärva kreativitet, strålande närvaro och sanna karaktärisering. Boken redigerades senare (On The Technique of Acting) av NYU-professorn Mel Gordon och Hollywoodskådespelerskan Mala Powers (som arbetade direkt med Michael Chekhov innan hans död), två av JD Glickmans mentorer när han studerade och undervisade vid NYU och The Michael Chekhov Studio – Los Angeles. Chekhovs system nådde till slut Hollywood, där det visade sig vara ett mycket kraftfullt system för film- och TV-skådespeleri; han undervisade välkända skådespelare som Marilyn Monroe, Anthony Quinn, Gregory Peck och Beatrice Straight – en annan instruktör som JD Glickman studerade med – för att nämna några.

Meisner

Medan Michael Chekhov sa att det inte fanns utrymme för artighet på scenen, gav Meisner detta en mer samtida prägel när han rättframt sa ”F%#K ARTIG.” Meisner-tekniken är ett världskänt system uppbyggt kring improvisationer utformade för att utveckla en skådespelares koncentration, fantasi och instinktiva reaktioner för att uppnå “verkligheten av att göra” i en prestation. Sanford Meisner trodde att stort skådespeleri är rotat i känslomässiga impulser och instinkt, inte intellektuell tanke. Hans nyckelövning, spontan repetition, hjälper skådespelare att reagera impulsivt på stimuli runt omkring dem, vilket främjar naturliga och sanna reaktioner.

Meisners metod tränar skådespelare att “leva sanningsenligt under imaginära omständigheter” genom att skapa meningsfulla synvinklar och uttrycka genuina känslor. Som Robert Duvall anmärkte lärde Meisner honom att skådespeleri handlar om att skapa beteenden som ger texten känslomässigt djup. Meisner-tekniken finns detaljerad i Sanford Meisner on Acting.

Lee Strasberg

Lee Strasberg, en pionjär inom metodskådespeleri, fokuserade på emotionell äkthet och djup karaktärsnedsänkning genom att dra nytta av personliga upplevelser. Hans teknik, inspirerad av Stanislavskij, uppmuntrar skådespelare att använda sinnesminnen eller sensoriska upplevelser för att komma i kontakt med sin karaktärs inre liv. Detta gör det möjligt för skådespelare att framkalla genuina känslor och reaktioner på scen eller i film.

Strasberg betonade avslappnings- och koncentrationsövningar för att hjälpa skådespelare att frigöra spänningar och förbli fullt närvarande i sina roller. Hans mål var att hjälpa skådespelare att internalisera sina karaktärer och leva sanningsenligt under imaginära omständigheter. Hans läror, allmänt antagna inom amerikanskt skådespeleri, praktiseras mest berömt vid Actors Studio och beskrivs i verk som A Dream of Passion. Strasbergs metod har blivit synonymt med skådespelare som Al Pacino (Scent of a Woman) och Ellen Burstyn (Requiem for a Dream), kända för sina känslomässigt råa prestationer. JD Glickman studerade i många år med Tony Greco, som var Strasbergs yngsta student någonsin.

Uta Hagen

Uta Hagens teknik fokuserar på att skapa äkthet i prestationer genom att uppmuntra skådespelare att djupt förstå sina karaktärers omständigheter och inre liv. Hennes tillvägagångssätt betonar vikten av substitution, där skådespelare ersätter sina karaktärers upplevelser med liknande händelser från sina egna liv för att framkalla äkta känslor. Hagen trodde att skådespelare måste leva i nuet och göra genuina, spontana val på scenen.

Centralt i hennes metod är idén om överföring, där skådespelare identifierar sig med sina karaktärer genom att anpassa sina egna tankar och känslor med rollens. Hon betonade också vikten av mål, där skådespelare fokuserar på sina karaktärers mål och motivationer i varje scen. Hagens arbete, särskilt beskrivet i hennes bok Respect for Acting, är ett kraftfullt verktyg för att skapa djupa, ärliga prestationer rotade i personliga upplevelser och känslomässig sanning.

Stanislavskij

Stanislavskij-metoden, utvecklad av Konstantin Stanislavskij, är ett grundläggande system för realistiskt skådespeleri som betonar psykologisk och emotionell sanning i prestationer. Stanislavskij trodde att skådespelare skulle fullständigt fördjupa sig i sina karaktärer genom att dra från sina egna personliga upplevelser och känslor. Hans teknik uppmuntrar skådespelare att ställa djupa frågor om sina karaktärers motivationer, mål och inre liv, vilket leder till autentiska och trovärdiga prestationer.

Nyckelelement i metoden inkluderar den magiska “tänk om”, där skådespelarna föreställer sig vad de skulle göra om de befann sig i sina karaktärers givna omständigheter. Dessutom är hans kärnfrågor ”vem”, ”vad”, ”när”, ”var”, ”varför” och ”hur” för alltid cementerade i alla system som en av de viktigaste utgångspunkterna. Stanislavskijs tillvägagångssätt är en blandning av psykologisk analys och fysisk handling, vilket hjälper skådespelare att skapa rika, mångskiktade porträtt. Hans arbete lade grunden för många moderna skådespelartekniker och är en hörnsten i skådespelarutbildning världen över. Michael Chekhov var hans främsta elev i början av sin karriär.

Clown och Mask

Denna teknik är en dynamisk metod för prestationer som betonar utforskningen av överdriven fysiskhet och emotionellt uttryck genom två kontrasterande former: clownen och masken. I clownarbete upptäcker skådespelare sitt mest autentiska jag genom att omfamna sårbarhet, lekfullhet och misslyckande, vilket möjliggör ohämmad uttrycksfrihet och kontakt med publiken. Clownens persona frodas på spontanitet och öppna känslomässiga reaktioner, vilket gör det till ett idealiskt verktyg för att bryta ner barriärer mellan skådespelare och publik.

Maskarbete, å andra sidan, fokuserar på fysisk transformation och skapandet av karaktärer genom rörelse istället för dialog. När man bär en mask måste skådespelaren helt förlita sig på sin kropp för att kommunicera, vilket skärper deras fysiska medvetenhet och uttrycksförmåga. Tillsammans hjälper Clown och Mask-tekniken skådespelare att utvidga sitt emotionella och fysiska omfång, vilket uppmuntrar kreativ frihet och fördjupar deras förmåga att gestalta karaktärer på ett djärvt och uttrycksfullt sätt.

Guerrilla Film Block

Syftet med kursen är att studenterna ska tillämpa de färdigheter och verktyg som introducerats i alla skådespelarteknikkurser och tillämpa dem på film. Genom tidigare övningar och scenstudier kommer vi att expandera varje skådespelares utbud av emotionella, intellektuella och fysiska resurser samt deras förhållande till karaktärisering när det gäller scenografi, ljud, ljus och kamera. Studenterna kommer att agera, regissera, redigera och producera sina egna kortfilmsproduktioner.

Efter avslutad kurs ska studenten kunna/ha:

Tillämpa inlärda skådespelartekniker framför kameran

Förstå skillnaderna mellan scen- och filmskådespeleri

Visa färdigheter i helbild, halvbild och närbildstagning

Visa färdigheter gällande “scenblockering” framför kameran, undertexter och reaktioner

Erf