Den mänskliga varelsen, genom skådespelarens perspektiv, har som mål att kombinera det yttre fysiska livet med den mer hemliga, inre livet och låta båda arbeta i unison för att frambringa det vi kallar för – karaktär. Med vår inre energi, kan vi som skådespelare och artister, nå ut till publiken på ett väldigt speciellt sätt; sätt som slutligen går långt bortom vad vi kan se och höra – och blir mer av vad vi kallar en UPPLEVELSE.
Människans inre liv är uppdelat i ”tanken”, ”känslan” och ”viljan” och de har alla ett eget centrum. Dessa levande världar bor alla i olika delar av människans kropp; i skådespelarens fall – hans/hennes/hens instrument. Skådespelaren har, som artist, mycket att tjäna på att lära sig om och förstå nästan alla konstformer för att fördjupa sin insikt i den kreativa processen. En myriad av olika konstnärliga metodiker påminner om, till exempel, modern sport-psykologi där atleter hittar sin sinnesstämning för att kunna prestera och på samma sätter ämnar skådespelarkonsten med målbilder och laddade texter (pjäserna/filmerna/serierna vi skådespelar i) lyckas förverkliga teaterns värld. Utan behovet av vår inre, analytiska, tänkande värld, kan skådespelaren hitta specifika psykologiskt fysikaliska övningar och börja väcka sin egen inre kreativa intuition.
Träningen börjar med väldigt lätta övningar för att illustrera metoderna och undersöka dem genom att initialt ”ta in” vår eget instrument på ett nytt och annorlunda sätt; utforska vår relation till oss själva, ensemblen och platsen. Övningar utförs typiskt sätt i par och/eller grupper för att ge ensemblen en möjlighet att börja processen att arbeta från ögonblick till ögonblick genom specifika, improviserade atmosfärer där man tar stora risker i en trygg och säker miljö. Gruppen uppmanas att stötta och berätta för sina kamrater om när de upplever arbetet som inspirerande och komma med konstruktiv återkoppling med målet att utveckla individen.
Chekhov träningen: Skådespelarens instrument och hantverk (Skådespelarens arbete med sig själv).
Skådespelarens uppgift här är att utveckla sig själv till en instrument för skådespel och lära sig de grundläggande teknikerna och skådespelarhantverket baserat på idealet agera sanningsenligt i imaginära omständigheter. Att arbeta med sitt instrument innebär att frigöra sig från de blockeringar man har inför det impulsiva/reaktiva fysiska och emotionella uttrycket. Det kräver en utveckling av hela det uttryckskreativa instrumentet: kropp och röst, uppmärksamhet, fantasi, emotionell känslighet och räckvidd, ensansen av sanningsenligt agerande. Att lära sig och bemästra skådespelarhantverket innebär att skaffa ett praktiskt och tillämpligt professionellt språk och, framförallt, att utveckla sin instinkt för ett verkligt agerande.
Vi arbetar med en systematiskt repeterande ingång i att frambringa de imaginära omständigheterna och dramatiska texten till verklighet på scenen. I den kontexten fokuserar vi på utforskningen och den kreativa fulländningen av våra sceniska skyldigheter.
Vi återkommer, vid behov, till kreativa övningar anpassade för den individuella skådespelarens behov, tidigare träning och erfarenhet. Vår utlärning betonar vikten av att skådespelaren greppar de kreativa grunderna, begrepp och principer: skyldigheter vs. val; utforskandet av plats; gångna och kommande händelser; skapa sin skådespelarrelation; psykologi och karakterisering; enheter och mål; spela handling; inre och yttre objekt; hinder; ”blocking”; komposition. Vi arbetar med en stor variation av sceniska och dramatiskt material – från scenpjäser, filmer, TV och övriga områden; men genrer och stilar från naturalism till fars; med samtida författare lika väl som Shakespeare, Chekhov, Molière och Sofokles som exempel.
Att KOMMA IN och ARBETA HÅRT på ACTORS STUDIO STOCKHOLM innebär att våra skådespelarelever vet att de måste investera sig själva konstnärligt inför, och alltid vara beredd att närma sig, skådespelaryrket.
Du kommer tränas till att bli en mer påhittig, ärlig, uttrycksfull, skicklig, smart och orädd skådespelare.
Du kommer kultivera din konstnärliga sinne.
Du kommer utveckla både din fantasi, känslomässiga kapacitet och ditt fysiska instrument och lära dig praktiska, kreativa tekniker som ska inkorporeras i ditt konstnärliga arbete.
Du kommer interagera med en ensemble av beslutsamma skådespelare och känna stöd i känslan av en konstnärlig gemenskap.
Du kommer bli en mer gripande skådespelare.
Michael Chekhov jämförde sin teknik med ett rum med många olika dörrar – gå genom vilken som helst och hitta en ny plats där du finner inspirerat skådespeleri.
All true actors bear within themselves a deeply rooted desire of transformation.
Alla sanna skådespelare bär inom sig en djupt rotad längtan efter förvandling.
– Michael Chekhov.
Michael Chekhov (1891–1955), syskonson till manusförfattaren Anton Chekhov, var en skådespelare, regissör och lärare. Han var en firad medlem i den legendariska ”Moscow Art Theater” och ansågs vara den mest unikt begåvade skådespelaren i sin generation. Stanislavsky kallade Chekhov ”min mest briljanta elev” och förändrade förmodligen sitt eget skådespelarsystem, på senare år, utefter Chekhovs inflytande.
Chekhov var internationellt hyllad för sin briljanta och originella karaktärisering, improvisations-uppfinningsrikedom och hans befallande närvaro på scenen och filmduken. Han var nominerad till Academy Award för sitt arbete i Alfred Hitchcocks ”Trollbunden”, tillsammans med sina medspelare Ingrid Bergman och Gregory Peck.
Chekhov lämnade sitt ryska moderland 1928. I sin exil imponerade och förvånade han europeiska och amerikanska publiker och kritiker med hans tragiska, komiska och teatraliska roller och produktioner.
Vid Darington Hall, England, var han en medgrundare av ”Chekhov Theater Studios”, där kom att utveckla sin metod baserat på en objektiv och precis kunskap om den kreativa processen.
Under år 1939 flyttade hans studio till New York och Connecticut, där han fortsatte träna unga skådespelare och föreläste till erfarna yrkesutövare. Under denna period regisserade Chekhov sina elever på heltid – många kom att bli framstående scen- och film-skådespelare – på Broadway och regionala produktioner.
Under sina senare år bodde Chekhov i Los Angeles och fortsatte utmärka sig som en Academy Award-nominerad filmskådespelare, en älskad lärare och coach till Hollywoodstjärnor och ledande skådespelare.
Michael Chekhovs beundransvärda professionella och privata liv, artistiska vision och kreativa metod är ämnena i han självbiografi,” The Path of the Actor”, desamma som i den nyligen publicerade biografin av Charles Marowitz, ”The other Chekchov.”
Michael Chekhov ansågs vara den mest unikt begåvade skådespelaren i sin generation. Chekhov var hyllad, både på scenen och filmduken, för sina briljanta och originella karaktäriseringar, improviserande-uppfinningsrikedom och befallande närvaro. Utöver hans prestationer som skådespelare och regissör så är det mest framstående arvet hans metod – en objektiv ingång till skådespel, baserat på en livslång erfarenhet och undersökning med den kreativa processen.
Centralt i hans metod är bilden av den Ideella Skådespelaren. Chekhov är en ständigt medveten om dubbelheten hos skådespelarens instrument. Som en fysiskt väsen är skådespelaren dels kroppslig, en fysisk form. Eftersom vi är medvetna varelser har vi tankar, känslor och impulser, ett aktivt inre liv, ett psyke och en själ, med förmågan att uppleva en inre-, och en yttre-, värld. I Chekhovs vokabulär, är begreppet ”den fysiska psykologin” ett sätt att indikera vikten av skådespelarens hela instrument, vilket är beroende av både den fysiska och psykologiska/andliga delen. Därför ska man vara medveten om att metodens första mål är att utveckla de två delarna, som utgör skådespelarens helhet, tillsammans mot deras största potential.
Både praktisk, elegant och artistisk, Chekhovs metod är baserad på principer, tekniker och övningar som respekterar och släpper fram skådespelarens högsta natur. Dess härledning till den mänskliga skådespelarens sanna natur, gör att metoden står ut från andra teatertekniker. Närmandet måste ske fysiskt och psykologiskt, därav utvecklandes skådespelarens hela instrument samtidigt som det underlättar förvärvet av det omfattande professionella hantverket.
Chekhovs träning väcker och utvecklar skådespelarens konstnärliga fantasi, stärker kapaciteten för intensiv inre aktivitet, och lösgör invanda restriktioner av uttrycksfulla känslor. Professionell applikation av metoden tillgodoser skådespelarens längtan att kunna förvandlas.
”Chekhovskt” skådespel är givet för den helheten som dramatiska kvalitéer innebär, alltifrån exceptionell originalitet, djärvhet, vara vågad, fysisk och emotionell uttrycksförmåga, en strålande närvaro och sann karaktärisering. Chekhov-skådespelare är en sorts pionjär, ett förebud om Framtidens Teater.
Principerna och teknikerna i hans metod utgör huvuddragen i Chekhovs bok ”To the Actor”, som teaterantropologen och regissören Eugenio Barba beskrev som: ”En av de mest praktiska manualer för träningen av en ”realistisk” skådespelare. Den borde läsas, läsas om, reflekteras kring, djupdyka i.”
Sandford Meisner (1905 – 1997) fortsätter att influera generationer av amerikanska skådespelare. Hans teknik är en improvisatoriskt ingång i skådespel som utvecklar lätthet för instinktiv, äkta beteende och emotionell uttrycksfullhet. Bland hans studenter var skådespelarna Robert Duvall och Diane Keaton, regissörerna Sidney Lumet och Sydney Pollack och författarna Horton Foote och David Mamet samt många, många fler.
Meisner var en av grundarna av den legendariska ”Group Theater”, tillsammans med Lee Strasberg, Stella Adler, Robert Lewis och andra som, kollektivt eller enskilt, var instrumentala i att sprida Stanislavskys metoder till amerikanska skådespelare. Under 1930-talet, uppträdde Meisner i eller regisserade tolv produktioner, inklusive Broadway-premiärer av alla pjäser av Clifford Odets.
Han fortsatte skådespela och regissera i New York genom 1950-talet. I Los Angeles arbetade han inom film och tv samt grundade sin egen skådespelarskola.
Men det var hans nästan 50 år som lärare vid ”New York’s Neighborhood Playhouse” som har gjort hans största avtryck. Playhouse-eleven och manusförfattare/regissör David Mamet har sagt: ”…Vi visste alla att vi var i närvaron av ett geni varje gång han kom in i rummet. Såklart, han skapade ett arbetssätt för skådespelare som är bortom beskrivning, bortom jämförelse. Ingen lärare i skådespelarhistorien har producerat ett sånt enormt arv av skådespelare som Sandy. Punkt slut.”
Under hans långa professionella liv har Sandy Meisner upprätthållit en hetsig och smittsam passion för sanningsenligt skådespeleri, vilket han instiftade i sina studenter och delade med publiker in hans sista år. Han drog sig tillbaka från lärandet vid en ålder av 86 och gjorde sitt sista uppträdande som skådespelare på TV-serien, ”E.R”, vid 89 års ålder.
Meisnertekniken är ett progressivt system uppbyggt av improvisationer för att utveckla koncentration och fantasi, frigöra instinkter och impulser, och uppnå ”ett verkligt handlande” i framförandet.
”Mitt närmande,” sa Sandy Meisner, ”är baserat på att ta skådespelaren tillbaka till sina emotionella impulser och i teatern är det djupt rotat i det instinktiva. Det är baserat på det faktum att allt bra skådespel kommer från hjärtat, som man säger, och det finns ingen mentalitet i det.”
Från Meisners synvinkel var framstående skådespel beroende av skådespelarens impulsiva respons till vad som händer runtomkring. Hans främsta övning, spontan repetition, är uppbyggd för att låta skådespelaren utveckla förmågan att agera impulsivt utifrån varje stimuli.
Meisners ingång tränar skådespelaren att ”leva sanningsenligt i imaginära omständigheter,” att utforska och skapa personligt betydelsefulla synsätt med avseende på (de skrivna eller improviserade-) orden, och kunna uttrycka spontana mänskliga reaktioner och fullkomligt äkta, autentiska känslor.
Robert Duvall berättade för sin lärare: ”Jag är skyldig allt jag är, allt jag har uppnått som skådespelare till Sandford Meisner… Han gjorde mig medveten om att skådespela är… inte att säga text, utan skapa beteende så att det emotionella livet därunder ger liv till texten.
Meisner-teknik utarbetas i böckerna ”Sandford Meisner on Acting” av Meisner, och ”The Actor’s Art and Craft av William Esper.